mittlivsomrebecka

Jag är en väldigt orolig person av mej, Minsta lilla oroar mej otroligt mycket,
Som tillexempel varnliga saker som gå på stan eller beställa mat och vissa affärer,
När något händer, eller något ska hända får jag svårt att andas, det känns som jag inte får in luften ordentligt.  När jag blev gravid med Linnèa försvann det, Och jag har hört flera med ångest som försvinner under graviditet Eftersom alla hormoner och sådant.

Nu har det kommit tillbaka, så fort något händer, Så kommer det, Som när jennifer rammla, jag låg hela natten å hade dödsångest, Jag är så otroligt rädd för att något ska hända dom att det gör ont i hela min kropp.
I dag satte Linnéa i halsen, en klementin bit, Den satt fast riktigt ordentligt, och jag fick verkligen kämpa för å få ut den, och efter det har ångesten vart otroligt stark, Jag har flera gånger känt att det fryser i bröstet, och att jag inte kan andas, och har flera gånger gråtit över vad som kunde hända, och vad som kan hända.

Jag önskar så otroligt att jag kunde slappna av, men jag går hela tiden på hel spänn över att något ska hända,
Jag har tillomed börjat få ångest över dagis, Hur ska jag kunna lämna dom till någon anan, som ska ¨hålla lkoll på 20 barn till.?

Har alla såna här känslor eller kan endel mammor slappna av?
Jag kan inte förstå hur jag ska klara av att vara så här orolig för percis allting,
Visst förstår jag att man är orolig, alltid, men jag börjar känna mej extrem,
Jag kan inte se mej själv gå till ett jobb och vara borta 8 timmar från sitt barn, Även om jag vet att man måste det,,


Jag älskar mina barn mer än vad jag trodde var möjligt, Jag älskar dom så otroligt mycket, Jag älskar att få vara deras mamma, och jag skulle inte klara av att leva ett liv utan dom,


Jag försöker inte tänka på ångesten, Jag försöker tänka att om jag inte nämner något så går det över, Men igentligen är det väll ändå inte så konstigt,
Jag har inan jag blev gravid mått otroligt dåligt,  Att Jag får lite ångest, att jag oroar mej väldigt mycket, borde ju faktist inte vara konstigt?

Men jag är så rädd för att Mina barn ska dö, att jag knappt ens vågar skriva ordet, Jag har fått en otrolig dödsångest, Och den är så otroligt jobbig,

När joakim vill åka utomlands med mej, Ser jag mej sjä'lv sitta på planet och dom sen säger att vi ska krasha, Jag tänker att man bara får ETT samtal, och funderar på vem jag ska ringa till, Och vad ska jag säga för att barnen ska förstå hur mycket jag älskar dom,.

Om vi åker bil, så kan jag sitta och tänka hur jag ska få ut barnen, jag kan få väldig ångest av att tänka att vi krockar och jag hinner bara få ut Ett barn,

eller om vii åker efter ngåon vi känner, då tänker jag på att deras bil kommer krocka och vi hjälplöst får se på, Och så får jag ångest för det,

Eller när min syster sätter dricka i fel strupe, då får jag ångest för det och tror att hon ska torr drunka som jag såg ett pogram om,
Eller om barnen badar och får kallstrup, då kan jag inte sova på hela natten för jag får ångest över att dom kommer drukna i sömnen.

och så håller det på,
Jag får ångest av sommaren och vatten,
av vintern och snön, när dom ska åka pulka,

jag är otroligt rädd för elutag,
Jag satte upp en tavla i hallen. och är otroligt rädd att den ska ramla ner när ett barn är under.

Jag skulle aldrig våga ha en bokhylla över sängen.
eller något anat tungt,
jag är jätte rädd när linnea sitter vid kanten av soffan.
Jennifer får inte längre stå på knä vid bordet, eller någon anan stans heller om jag inte sitter brevid.
Och linnéa kommer aldrig mer få äta klementiner, för det kommer i forsättningen ge mej otrolig ångest.

jag kan verkligen inte slappna av av dom här tankarna, för dom snurrar i mitt huvud konstant, och det är så jävla jobbigt vissa dagar.