mittlivsomrebecka

I dag gjik vi ner till Lojja, och där var rikard och jojje med,
Mysigt som bara den.

det jag vill komma till var ialla fall att jag ställde mej på vågen. i hop om att jag gått ner,
har ju fått igen klänningen jag beställde nu så det borde jag ju ha gjort,
Och vilken chok jafick,
Så lite var länge sen jag vägde, helt helt sjukt.
smsade joakim och mamma, haha mamma svarade inte, hon trodde väll mig inte.
Och av joakim fick jag till svar, Har du? du som äter rätt onyttigt. hehe,

Ja och det gör jag, men jag dansar och hoppar och skuttar 10 000 steg varge dag, och någ fan funkar det,
jag är såå stolt,
löngtar tills nästa vecka då jag ska väga mig igen(har bestämt att abra väga mej en gång i veckan)
SKulle va så kul om man kunde gå ner dom här i hållande grav kilona,

Men men,

sen såg jag ett pogram "himlen kan vänta" en dokumentär som följde en del canser sjuka, såg inte hela så missade väldig mycket,
Men men, i vilket fall inser man hur mycket man klagar, Hur skört livet faktist är.
Jag har sen jag fått barn fått en släng av dödsångest,
men det är någ mer att jag är så otroligt rädd för att dö nu, och missa mina barn, att dom ska växa upp utan att veta hur mycket deras mamma älskade dom.

Mina barn är det bästa jag vet, Jag älskar att vara med dom hela tiden.
Jag är en sån mamma som svarar ""vi gör inget" när någon frågar vad JAG gör,
för det är alltid jag och barnen, där jag är, är mina barn, :)'



Mina barn är mina prinsessor, Mitt allt,
Dom får mig att skratta varge dag,
och att vara tacksam över livet.
Att bli mamma till mina två tjejer, är det bästa som hänt mig,
Utan tvekan