mittlivsomrebecka

känner mej helt sentimental,
har funderat om och om igen, vart tåg tiden vägen?
På onsdag blir min lilla tjej 1 år, ett år, ett helt år,
Min lilla bebis tjej som redan för en månad sen har knallat runt här hemma,
Kollar på kort från bebis tiden, Vart tåg den vägen?
Jag ser ingen skilnad på henne 3 månader 1 år, exakt samma lilla tjej.
Hur kan tiden gå så fort att det känns som man inte hinner med?
tänk om jag kunde stanna tiden, just när dom är som gladast, eller som mysigast, och sitta med dom där i famnen i flera år, men tiden skulle inte förendras,
Jag vill inte missa tid med mina barn, varije sekund är så speciell.

ibland blir det jobbigt, I bland vill man bara gömma sig,
i bland önskar man sig egen tid bara vara sig själv,
i bland skriker dom och gnäller så man bara vill låsa in sig på toaletten.
Men då tänker jag, Jag har ialla fall ett barn som kan skrika.
Jag har ett barn som kan trotsa,
Jag har ett barn som inte vill sova en hel natt, men en natt jag får spendera på soffan med världens underbaraste unge i knät.

Tiden går så fort, för fort i bland.

Ett år, På onsdag, lilla underbara tjej,
Bebis tiden försvinner så fort,
Och nu väntar en helt ny tid, Med två små barn, med verkligen igen vilja,
Dagis och plugg.
En spännande tid,
Men sorgligt att lämna den här bebis tiden bakom mig .

Jaja,

Joakim var tvungen att åka och jobba klokan 8 ringde dom och sa att det behövdes jobb i jönköping, tråkigt att få somna själv, men men är van nu :)

På fredag blire kalas för min släkt, och på söndag blire kalas för jockes,
SÅ nu ska jag kika på lite sake,r pösss