Jag vill inte!!
jag älskar sommare, men den här sommaren hatar jag!
eller så vill jag inte att den ska ta slut.
JAG VILL INTE.
Hela sommaren har jag haft ett orosmoln över mig,
Och jag pallar inte det, Önskar bara jag kunde ringa dagis och tacka nej till platsen!!
JAG VILL INTE HA DOM DÄR!
Samtiditg som jag kan känna, vad skönt att få ha dom där och få gjort pluggandet på dagarna, för nu börjardet känns ohållbart,
att plugga på kvällarna är åt helvete, helt ärligt jocke är inte världens bästa att ge mig tid till det.
en halvtimme sen kommer ungarna in, som tur är åker dom i väg i bland,
men ändå, då vill jag med vara med,!! JAG vill inte missa det roliga med barnen!!
Att jag kunnat få Godkännt i de tre ämnena är ett under!!
hur som haver, Jag får sån jävla ångest över dagis, jag är så förbanat jävla orolig.
och när jag försöker förklara för någon hur orolig jag är säger dom bara men de ligger i släkten.
Ja det gör det säkert, men jag orkar inte ha den här förbannade oron i mig.
Och det handlar inte om barnen, om jag har ett telefonsamtal att ringa, är jag orolighela tiden, en vecka innan, och den veckan innan är jag ett monster, Jag har ingen som helst tålamod, jag blir ireterad, och mår dpligt och kan inte sova,
Och så har jag haft det sen dagis ansökan skickades hem som ett godkännt.
och nu känner jag bara att fan jag vill inte, jag vill bara dra mig ur,
Och snart är det agusti, sen i september börjar dom.
Jag klarar det inte!!!
jag känner mej så jäkla orolig för det, för allt, OH.
jag kan inte sova, får typ kämpa mig igenom, har ingen som helst ork att plugga, för det finns ingen ro, Det finns ingen lust, och så fort jag känner mig normal så tänker jag på dagis, och så kommer de där orosmolnet över mig igen, jag försöker inte tänka på det, att det kommer som det kommer, men det är där.
och igentligen är det väll inte bara dagis, utan det är någ mer, JAG, vad fan ska jag göra sen.
Plugga ja, men det är ju snart klart,
Jag har avrt mamma ledig i tre år och helt plötsligt ska jag vara något mer,
Att vara mamma är det enda jag vart bra på, ockej jag är inte någon bra person att städa, jag är inte duktig att laga mat,
Men att ta hand om mina barn det är jag bra på. förutom när den här oron äter upp mig och jag blir som ett tålamodslöst monster som blir ireterad över minsta lilla,
Men mina ungar, dom är ju mitt allt.
tänk om jag verkligen inte är bra på något annat?
eller så vill jag inte att den ska ta slut.
JAG VILL INTE.
Hela sommaren har jag haft ett orosmoln över mig,
Och jag pallar inte det, Önskar bara jag kunde ringa dagis och tacka nej till platsen!!
JAG VILL INTE HA DOM DÄR!
Samtiditg som jag kan känna, vad skönt att få ha dom där och få gjort pluggandet på dagarna, för nu börjardet känns ohållbart,
att plugga på kvällarna är åt helvete, helt ärligt jocke är inte världens bästa att ge mig tid till det.
en halvtimme sen kommer ungarna in, som tur är åker dom i väg i bland,
men ändå, då vill jag med vara med,!! JAG vill inte missa det roliga med barnen!!
Att jag kunnat få Godkännt i de tre ämnena är ett under!!
hur som haver, Jag får sån jävla ångest över dagis, jag är så förbanat jävla orolig.
och när jag försöker förklara för någon hur orolig jag är säger dom bara men de ligger i släkten.
Ja det gör det säkert, men jag orkar inte ha den här förbannade oron i mig.
Och det handlar inte om barnen, om jag har ett telefonsamtal att ringa, är jag orolighela tiden, en vecka innan, och den veckan innan är jag ett monster, Jag har ingen som helst tålamod, jag blir ireterad, och mår dpligt och kan inte sova,
Och så har jag haft det sen dagis ansökan skickades hem som ett godkännt.
och nu känner jag bara att fan jag vill inte, jag vill bara dra mig ur,
Och snart är det agusti, sen i september börjar dom.
Jag klarar det inte!!!
jag känner mej så jäkla orolig för det, för allt, OH.
jag kan inte sova, får typ kämpa mig igenom, har ingen som helst ork att plugga, för det finns ingen ro, Det finns ingen lust, och så fort jag känner mig normal så tänker jag på dagis, och så kommer de där orosmolnet över mig igen, jag försöker inte tänka på det, att det kommer som det kommer, men det är där.
och igentligen är det väll inte bara dagis, utan det är någ mer, JAG, vad fan ska jag göra sen.
Plugga ja, men det är ju snart klart,
Jag har avrt mamma ledig i tre år och helt plötsligt ska jag vara något mer,
Att vara mamma är det enda jag vart bra på, ockej jag är inte någon bra person att städa, jag är inte duktig att laga mat,
Men att ta hand om mina barn det är jag bra på. förutom när den här oron äter upp mig och jag blir som ett tålamodslöst monster som blir ireterad över minsta lilla,
Men mina ungar, dom är ju mitt allt.
tänk om jag verkligen inte är bra på något annat?
Kommentarer
Trackback
