länge sedan sist.

jag blogga, kanske för den enkla anledningen att det inte finns något att blogge om.
i dag har vi varit på föräldrainformation på dagis. känns läskigt att barnen snart börjar där.
det har innan lutat åt 15 tim veckan men funderar nu på 20, vi får se,
tänk att några helt okända människor ska ta hand om mina ungar fyy.

Jag tycker dagis är ett rätt konstigt påfund ändå, jäkla bra påfund men konstigt i vissa ansenden.
Jag förstår inte varför man låter sina barn gå på dagis mer än man igentligen behöver, och med behöver menar jag att när man själv går hemma och lämnar barnet på dagis.

När Jag blev gravid och födde jeffe var det självklart att nea skulle vara hemma med oss. Hon är ju endel av familjen och lika mycket mitt ansvar som den lilla bebisen. Jag tycker det är konstigt med att det är så många som sätter sina barn på dagis trots att man ska gå hemma med föräldraledighet, nu förstår jag om barnet börjar på dagis och sedan fortsätter 15 timmar, då har den ju redan kommit in i dagis rutinerna, men annars, Varför tar man inte till vara på den tiden man faktist kan vara hemma med sina barn?

att vara hemma med Linnea i 2,5 år är det bästa mest underbara och utmattande jag gjort, igentligen skulle jag vilja gå hemma med jeffe lika länge, men nu skulle det ju inte fungera med mina studier som jag vill göra klart. och att ha dom 15 eller 20 timmar i veckan känns ändå inte som någon stor sak.
Ibland händer det, som i dag när jag berättar att ja vart hemma med båda barnen så tycker folk nästan de e konstigt, som dagispersonalens reaktion, Deet mååste vart jätte jobbigt. är det inte jobbigt med två barn hemma?
Jag kan tycka det är en konstig fråga, Om det är jobbigt?
varför skulle det vara jobbigt?
det är ju det en mamma ska göra, ta hand om sina barn, Jobbigt eller inte.
Även om jag många gånger vill låsa in mig i toalleten och ljudisolera hela rummet och sitta där till jocke kommer hem.
Jag valde att skaffa barn, vilket inkluderar att ta hand om dom,
Ne jag vet inte vart jag ska komma, tycker bara att det är lustigt att man bara går hemma oftast ett år. och låter barnen gå på dagis även om det inte behövs, för jag tror ju ändå att barnen har det bäst emd sina föräldrar,



shopp sopp

Oj vad jag vill shoppa, saker, till köket.
Vill ha dom lamporna som jag trånat efter APA länge.

älskar dom. så j'dra fina.

Och dom ska ju självklart stå i köket, och till det vill jag ha vita gardiner med spets ner till, skulle bli underbart vackert,
Frågan e vart man får tag på det, sitter och kikar på nätet.

Underbart kommer de ialla fall bli.

sen vill jag ha en ny soffa, det vill jocke med, så vi får la se va de blir med den saken.
Oh så mycket jag vill ha,


http://www.kungsmobler.se/?view=19

http://oazen.se/news/wordpress/?page_id=23

Att vara 22.

När vi Var i turkiet hade vi en vecka barnledigt,
Jag trodde det skulle inebära paniknätter med gråt över att vi skulle sakna barnen så myckt, eller jag.
Jag trodde jag skulle knappt gå på planet utan fem liter sprit i kroppen,
Men bort kom vi, Och i väg med planet.

En vecka i turkiet gjik fort, otroligt fort.
Jag han inte riktigt sakna barnen, sista dagen var den jobbigaste, Man önskade att det var den dagen man skulle åka, samtidigt som man inte ville i från Värmen :)

Att resa utan barnen var en riktigt trevlig upplevelse, inte så att jag inte ville ha dom där, men att få vara med jocke en vecka var underbart.
Det var lixom bara jag och han.
Inga måsten.
Ingen disk som skulle diskas.
inga blöjor som skulle bytas.
inget jobb som väntar.
ingen bok att läsa.
bara vi.

Får man barn tidigt och väldigt tidigt i ett förhållande missar man det,
Man missar det kravlösa förhållandet.
man missar den där början då man bara kan fundera på varandra.
man missar den tiden då man bara ska spendera tillsamans den tiden man ska vara nykära pirriga oh blyga införvarandra.

När jag och jocke träffades och blev gravida på en gång började allvaret direkt, det fanns inte tid att vara blyga för varandra när den ene får torka upp ens spyor eller förstoppning och gaser är ens vardag.
Jag ångrar inte en sekund att vi fick barn direkt, Aldrig. Linnea är det bästa som hänt mig. och jeffe med så klart. dom är mina sol strålar.

Men den här veckan i turkiet fick vi en vecka att bara vara 22.
Att få barn med en kille man inte känner ordenligt som man precis träffat är en jädra match.
Det har vart otroligt tuffa år mellan oss. så har det vart värt de,
Hmm hur kan jag komma in på mitt och jockes förhållande när jag skulle skriva om turkiet?
Jaja.
Jag älskar min älskling,

En rolig sak i morse, vi drömmer oss bort lite.
Och jocke sa åt mig att inte hoppas för mycket.
varpå jag svarar nej då det gör jag inte,
vilket han svarar med, bra..., jag kollade på en gräsklippare i går föresten haha
han e så go




prov.

Nu håller jag på att göra prov.
provtiden är 6 timmar och jag har tre timmar kvar, men bara en fråga, tänkte at tnu e de allt dags för en liten paus.
tänkte vad passar bättre en att blogga då?
Ligger efter rätt mycket nu, menb ska försöka få i hop allt i dag, barnen är på landet hela dagen så jag har ju tid.
En vecka i turkiet gör att man får rätt mycket att göra efter.
Men de har det värt, men dock är det skönt att den här kursen är slut no och en ny börjar i morgon, den ska jag verkligen ta tag i ordentligt, den här har varit rätt seg måste jag erkänna, men så fort ungarna börjar på daigs tror jag de blir bättre. dock är de ju hela sommaren kvar, men ändpå, Aja.

sommar är alltid underbart.