Att vara 22.
När vi Var i turkiet hade vi en vecka barnledigt,
Jag trodde det skulle inebära paniknätter med gråt över att vi skulle sakna barnen så myckt, eller jag.
Jag trodde jag skulle knappt gå på planet utan fem liter sprit i kroppen,
Men bort kom vi, Och i väg med planet.
En vecka i turkiet gjik fort, otroligt fort.
Jag han inte riktigt sakna barnen, sista dagen var den jobbigaste, Man önskade att det var den dagen man skulle åka, samtidigt som man inte ville i från Värmen :)
Att resa utan barnen var en riktigt trevlig upplevelse, inte så att jag inte ville ha dom där, men att få vara med jocke en vecka var underbart.
Det var lixom bara jag och han.
Inga måsten.
Ingen disk som skulle diskas.
inga blöjor som skulle bytas.
inget jobb som väntar.
ingen bok att läsa.
bara vi.
Får man barn tidigt och väldigt tidigt i ett förhållande missar man det,
Man missar det kravlösa förhållandet.
man missar den där början då man bara kan fundera på varandra.
man missar den tiden då man bara ska spendera tillsamans den tiden man ska vara nykära pirriga oh blyga införvarandra.
När jag och jocke träffades och blev gravida på en gång började allvaret direkt, det fanns inte tid att vara blyga för varandra när den ene får torka upp ens spyor eller förstoppning och gaser är ens vardag.
Jag ångrar inte en sekund att vi fick barn direkt, Aldrig. Linnea är det bästa som hänt mig. och jeffe med så klart. dom är mina sol strålar.
Men den här veckan i turkiet fick vi en vecka att bara vara 22.
Att få barn med en kille man inte känner ordenligt som man precis träffat är en jädra match.
Det har vart otroligt tuffa år mellan oss. så har det vart värt de,
Hmm hur kan jag komma in på mitt och jockes förhållande när jag skulle skriva om turkiet?
Jaja.
Jag älskar min älskling,
En rolig sak i morse, vi drömmer oss bort lite.
Och jocke sa åt mig att inte hoppas för mycket.
varpå jag svarar nej då det gör jag inte,
vilket han svarar med, bra..., jag kollade på en gräsklippare i går föresten haha
han e så go
Jag trodde det skulle inebära paniknätter med gråt över att vi skulle sakna barnen så myckt, eller jag.
Jag trodde jag skulle knappt gå på planet utan fem liter sprit i kroppen,
Men bort kom vi, Och i väg med planet.
En vecka i turkiet gjik fort, otroligt fort.
Jag han inte riktigt sakna barnen, sista dagen var den jobbigaste, Man önskade att det var den dagen man skulle åka, samtidigt som man inte ville i från Värmen :)
Att resa utan barnen var en riktigt trevlig upplevelse, inte så att jag inte ville ha dom där, men att få vara med jocke en vecka var underbart.
Det var lixom bara jag och han.
Inga måsten.
Ingen disk som skulle diskas.
inga blöjor som skulle bytas.
inget jobb som väntar.
ingen bok att läsa.
bara vi.
Får man barn tidigt och väldigt tidigt i ett förhållande missar man det,
Man missar det kravlösa förhållandet.
man missar den där början då man bara kan fundera på varandra.
man missar den tiden då man bara ska spendera tillsamans den tiden man ska vara nykära pirriga oh blyga införvarandra.
När jag och jocke träffades och blev gravida på en gång började allvaret direkt, det fanns inte tid att vara blyga för varandra när den ene får torka upp ens spyor eller förstoppning och gaser är ens vardag.
Jag ångrar inte en sekund att vi fick barn direkt, Aldrig. Linnea är det bästa som hänt mig. och jeffe med så klart. dom är mina sol strålar.
Men den här veckan i turkiet fick vi en vecka att bara vara 22.
Att få barn med en kille man inte känner ordenligt som man precis träffat är en jädra match.
Det har vart otroligt tuffa år mellan oss. så har det vart värt de,
Hmm hur kan jag komma in på mitt och jockes förhållande när jag skulle skriva om turkiet?
Jaja.
Jag älskar min älskling,
En rolig sak i morse, vi drömmer oss bort lite.
Och jocke sa åt mig att inte hoppas för mycket.
varpå jag svarar nej då det gör jag inte,
vilket han svarar med, bra..., jag kollade på en gräsklippare i går föresten haha
han e så go
Kommentarer
Trackback
